Ibland är det först när man hör tystnaden som man inser att man är ensam.
Ibland är det först när någon går som man förstår att den inte vill vara kvar.
Det är först när den tittat bort som man förstår att man förlorat kontakten.

Och ibland är det först när någon kommer tillbaka som man förstår hur långt bort den är. Och man förstår att det inte längre handlar om vart den andra befinner sig, utan om vart man själv väljer att stå.
Och du vet inte ens om det kanske var du som gick bort från början.

Och plötsligt kanske du inser att du aldrig velat vara själv. Du har kanske aldrig tyckt om tystnaden, men du kanske heller inte tycker om dig själv.

Och då blir kanske den tysta tystnaden en tryggare vän än den som kanske visar dig det sista du vill se.