Ett idag

Det kunde ha varit vilken dag som helst. Men det var just idag. Just idag som jag tog mig kraften. Idag har jag hjärta att dela med mig till mig själv. Idag ska vi bli vänner.
Hade jag orkat tidigare hade det aldrig blivit av. Hade det varit imorgon så skulle ögonblicket ha flytt. Det var just idag. Men det kunde ha varit vilken dag som helst.
Hade någon annan haft lite kärlek att ge till bara mig hade jag inte kunnat få den. Ingen hade kunnat ge den. Och inget hade blivit av den. En kärlek till spillo.

Du hade inte tagit emot mig om jag trillat bakåt på dig. Tryggheten har du aldrig givit mig. Jag vet att jag inte duger åt dig. Jag kommer aldrig kunna uppnå dina krav.
Men jag försöker. Jag kämpar och jag vill och jag önskar med det går ju inte. Och jag smärtar och blöder och gråter men blir inte lycklig.
Så nu måste vi försonas. Du och jag. Vi har inget val. Älska mig så ska jag älska dig. Så ska jag lova dig att utvecklas till den jag alltid velat vara. Till den enda jag kan vara. Så får du kanske ro. Jag vill bara ge dig ro.
Du vill att jag ska vara det bästa, för är man inte bäst så är man sämst.
Men det bästa är inte mitt bästa, jag kan aldrig bli så bra. Jag kan aldrig bli det bästa.
Jag kommer aldrig bli det bästa.
Jag kommer kanske aldrig ens vara bra.
Jag är inte ens bra på att sluta försöka vara bra.
Men jag vill att vi finner ro. Finner ett lugn, en enda lycklig stund i oss själva. I det som är vårt.

Vi måste sluta lura varandra. Lyssna istället. Lyssna, men du behöver inte följa. Du behöver inte göra som jag vill. Du måste anpassa dig efter dina egna önskemål, för om du förlitar dig på mig kommer jag göra dig besviken. Jag kommer inte att passa in i dina tidsramar, aldrig nå dina mål. Sluta bero på mig. Lyckan får inte bero på mig.

Jag vet att vi är bländade av varandra. Jag vet att vi aldrig sett någonting annat än vår verklighet. Vi kan ingenting. Vi vet ingenting.
Utom det som är vi.
Jag vet bara det som är jag.
Och det är allt jag kan utgå från. Det är kanske allt som behövs...
Det får räcka. För nu i alla fall.
Just nu är det bra så.

Medan du är upptagen med att fly från dig själv så kan jag stå kvar och betrakta dig. Utan att du själv förstått varför så vet jag vad du flyr ifrån. Jag känner dig bättre än du. För du har inte tiden. Du har inte orken och du vågar inte. Och jag vet att tiden alltid kommer utkräva flykt från dig, och kartläggning från mig. Därför borde jag gå.
Lämna dig med ditt. För min karta kommer du aldrig att förstå, och min tid kommer ha runnit ut i sanden utan att jag sett solen.

Jag önskar mig en flygande matta.

endera dagen.

Undrar hur pessimistisk man kan vara utan att vara negativ. När gör man sin omvärld grådaskig? När är man utom hopp?

Måste man vara positiv för att vara glad? Måste man leka för att ha kul?

Varför måste folk le falskt för att må bra istället för att säga att de mår skit eller tycker att någon är dum och patetisk? Varför måste vi ljuga? Varför behöver vi en lögn?

Och när går gränsen för anpassning, när ska man ge upp och bara följa impulser?

Om man blir smart av ångest så undrar jag hur dum man blir av att njuta.

Faller snön hos alla som hos mig?
Tänker någon annan som jag?

Ut med allt gammalt. Giv mig nytt.

Nytt år.

Nytt år.

Tabula rasa, återigen.

Det har öppnats en ny dörr
Ta nu chansen
Älska som du aldrig älskat förr
Var inte rädd
Njut av varje sekund
Lek i tanken
Våga vara dig själv en stund