måndag 9 februari 2015

Autopilot

Vissa saker vi säger är så invanda att vi råkar säga dem istället för det nya brillianta vi kommit på. Plötsligt inser vi vad vi menar – att vi menar – något helt annat. Plötsligt vill jag formulera mina storslagna nya idéer, men när jag försöker berätta dem så är det enda som faller ur min mun samma gamla klichéer som inte tar mig någon vart. Jag inser att jag inte ens väljer mina ord själv. Vanan väljer orden, vanan väljer formuleringen. Och då är orden ändå det minsta problemet. Lättare att säga än att göra, lättare att tänka än att säga, lättare att drömma än att tänka, lättare att förtränga än att drömma. Det är många steg innan ordens koppling vant sig vid dina nya drömmar. Formulerar du drömmarna för snabbt kommer vanan sätta käppar i hjulet för dig. Du kommer få en örfil i hur pass mycket autopilot du och din mun har.

Men oftast sker ju inte detta. Oftast har du utvecklat dina drömmar så sakta och försiktigt att när du väl formulerar dem, så är de redan ett invant mönster. Ofta märker du inte av glappet mellan ditt medvetna, kontrollerade jag och ditt omedvetna drömmarjag. Men ibland. Ibland ruckas du bort från din trygghetzon, och försöker beskriva varför drömmarna blir livsviktiga i ett liv du insett är meningslöst, och varför själva meningslösheten ger näring åt drömmar, och varför drömmarna inte kan bli verkliga innan du insett livets faktiska meningslöshet. Och så försöker du formulera hoppfullheten i detta. Men du stoppar dig. För drömmarna är inte färdigformulerade. De hoppar fram och tillbaka mellan hjärnbalken och tandraderna och hon som lyssnar kommer snart tro att du är självmordsbenägen. När du egentligen bara hittat en liten låga, mitt i vardagen. Vardagen som inte var så grå innan heller, men som nu tycks ännu lite mer spännande. Men du hör klichéerna välla ur din min, och du får bromsa. Ta sats. Surfa på den energi som förvirringen ger. Och kanske ibland skita i att dina formuleringar brister. Den som söker logik i dina drömmar kommer aldrig till fullo förstå dem. Drömmar byggs av kärlek och bara den som kan ge hundraprocentig kärlek har rätt till någon annans drömmar. 

onsdag 28 januari 2015

Hur hel jag blir
av att släppa något
som var en del av mig

Hur mycket luft jag får
av att sluta andas in
vanan

Hur överjävligt mycket
jag inte hunnit vara
för att jag ville vara

Egoismen 
är 
en 
dygd
förunnad.

Välviljan är en dygd ständigt utnyttjad

Kärnan i
och skyddet mot
skam
är detsamma.

onsdag 21 januari 2015

Låt oss låtsas som ingenting
Så lätt det blir.
Rösten ligger som en spya i min hals.
Jag tänker att det hade kunnat vara bra.
Att du hade kunnat göra mig bra.
Eller att jag åtminstone kunnat göra dig bra.
Men varför ljuga.
Fåfängan bedrar.
Det enda vi har gemensamt är vår brist på bekvämlighet med varann.

Jag trodde att du var en önskebrunn, men du var ett såll.
Att dela med sig av sig själv är att dö en smula.
Att inte dela med sig av sig själv är leva som död.