Låt oss låtsas som ingenting
Så lätt det blir.
Rösten ligger som en spya i min hals.
Jag tänker att det hade kunnat vara bra.
Att du hade kunnat göra mig bra.
Eller att jag åtminstone kunnat göra dig bra.
Men varför ljuga.
Fåfängan bedrar.
Det enda vi har gemensamt är vår brist på bekvämlighet med varann.
Jag trodde att du var en önskebrunn, men du var ett såll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar