endera dagen.

Undrar hur pessimistisk man kan vara utan att vara negativ. När gör man sin omvärld grådaskig? När är man utom hopp?

Måste man vara positiv för att vara glad? Måste man leka för att ha kul?

Varför måste folk le falskt för att må bra istället för att säga att de mår skit eller tycker att någon är dum och patetisk? Varför måste vi ljuga? Varför behöver vi en lögn?

Och när går gränsen för anpassning, när ska man ge upp och bara följa impulser?

Om man blir smart av ångest så undrar jag hur dum man blir av att njuta.

Faller snön hos alla som hos mig?
Tänker någon annan som jag?

Ut med allt gammalt. Giv mig nytt.