Medan du är upptagen med att fly från dig själv så kan jag stå kvar och betrakta dig. Utan att du själv förstått varför så vet jag vad du flyr ifrån. Jag känner dig bättre än du. För du har inte tiden. Du har inte orken och du vågar inte. Och jag vet att tiden alltid kommer utkräva flykt från dig, och kartläggning från mig. Därför borde jag gå.
Lämna dig med ditt. För min karta kommer du aldrig att förstå, och min tid kommer ha runnit ut i sanden utan att jag sett solen.
Jag önskar mig en flygande matta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar