Försummar min luft

Jag får panik när jag tänker på hur lite jag lever i nuet. Hur mycket tid jag just nu offrar för att fundera och planera för det som jag kanske kan få. För dt som jag egetnligen vill, det är någonting i framtiden. Ja gönskar mig någonting annorlunda, och vägrar därför leva i nuet, här, direkt, och bara njuta av tillvaron. Min tillvaro har blivit outhärdlig eftersom jag bara kan se hur det skulle kunna vara och hur det kanske skulle kunna bli. Men hur kan jag nånsin veta om jag kommer få det? Hur kan jag offra så mycket tid på något som jag inte alls kan veta kommer bli så som jag vill. Händer det så händer ju. mEn jag vågar inte släppa taget. Tänk om det är någonting som jag kan göra som tillslut avgör. Hur ska jag kunna riskera att gå miste om det? Men hur många år ska jag få offra? Jag kommer se tillbaka på dessa år sen och fundera över varför jag aldrig kunde leva i nuet, varför jag aldrig bara kunde släppa taget och bara vara. Men jag törs inte. Tänk om det jag vill ska ske då inte sker. När hände detta? när blev jag sån här.. Jag var det aldrig innan, men på precis samma vis som du säger att jag förstörde ditt liv och gjorde att allt du någonsin trott var sant var en lögn, så ändrade du mig och skapade en längtan efter någonting jag inte vet om jag kan få. Och längtan är underbar. Hoppet är underbart, men till vilken gräns? När övergår längtan och hopp till mani och destruktivt ältande? Jag vet inte. Men bra är det inte just nu i alla fall. Jag kan inte njuta av det jag har, men jag njuter så fruktansvärt varje gång jag nästan har, eller kan inbilla mig att jag har det där som jag kanske en gång kommer få. Men bara kanske. Och tiden kastas i soppåsar som bärs iväg och slängs någonstans där jag inte kan få den tillbaka. Hur länge är det värt att leva på det sättet?
Hur många människor kommer jag hinna skada? Eller kommer jag bara hinna skada mig själv? kommer någon alls att bli skadad, eller är det bara jag som missar att leva?
Jag vill inte ha det så här, men jag vet inte hur jag ska kunna ha det på något annat sätt. Jag vet inte hur jag ska kunna ge mig själv någonting annat... Hur vågar man njuta av det man har, om man egentligen vill ha något annat, som man kanske kan får och kanske går miste om om man glömmer bort att kämpa för det? Men hur länge ska man kämpa...
Vi har valt att förstöra varandras nuvarande tillvaro. Ödets jävla nyck och vem eller vad det nu är som styr världen så njuter den nog så hårt över att den kan sabotera så jävla mycket.