Om man säger att man vill lösa någonting på sitt eget sätt så tror jag att det oftast beror på att man vet att någon annan har rätt, men är rädd för att få reda på sanningen för fort. Så pass fort att man inte hinner förbereda sig. Då kanske det kommer göra ont. Och smärta skyr vi. Smärta får oss att vilja kräkas, och vi flyr för att slippa hamna mitt i den. Flyr för att undslippa ångesten över att vi inte mår bra. Vi strävar efter perfektionen. Det är obehagligt att lida. Det passar inte in i vår vardag.

Så då försöker vi att njuta istället, och vara sådär perfekt lyckliga, för att det är det som förväntas av oss. Vilken ålder man än är, vilket kön man än tillhör, när var hur, alltid förväntas man vara lagom lycklig. Inte för lycklig, däremot, då anses man vara excentrisk, eller möjligtvis smått manisk.